Livet är en jakt på smekningar
Många har svårt att ta emot, ge och kanske framför allt be om bekräftelse. Eller smekningar som all uppmärksamhet benämns inom transaktionsanalysen. Bortsett från att det är tråkigt att inte våga visa känslor kan det också leda till isolering, depression och känsla av vanmakt.
För alla behöver vi bli bekräftade och få uppmärksamhet. Behovet av uppmärksamhet är både biologiskt och psykologiskt nedärvt och lika viktigt som mat och sömn. Det som driver oss är att människan till sin natur är social – vi behöver ett sammanhang tillsamans med andra.
Tänk dig ett litet spädbarn som inte får kärlek. Ingen beröring, ingen ögonkontakt och inga leenden. Det barnet skulle bli fysiskt och mentalt utarmat och sannolikt också apatiskt. Det har vi sett exempel på från barnhem i det gamla Östblocket.
Vårt behov av ett socialt sammanhang är faktiskt så starkt att om vi inte lyckas få positiv upp- märksamhet så söker vi istället efter negativ sådan. Då blir vi alla fall sedda.
Exempel på negativ uppmärksamhet kan vara ett barn som kommer hem och är stökig efter skolan och åker på en utskällning. Eller en trött förälder som efter en lång arbetsdag blir arg när ingen har börjat med kvällsmaten. Istället för att be om hjälp slamrar man med tallrikar- na så att hela familjen ska få klart för sig hur orättvis situationen är.
Att få negativ uppmärksamhet känns inte bra. Oftast är det dessutom destruktivt. Positiv uppmärksamhet, däremot, gör att vi känner oss betydelsefulla och växer som människor.
Just därför är förmågan att ta emot, ge och faktiskt även be om positiv uppmärksamhet livsviktig för att vi ska må bra. För visst är det väl så att ett leende, eller annan smekning, kan betyda mer än tusen ord?
ett utdrag från min utbildning. Så sant!